Setare Lavasani

Det var ett kyligt höstväder, Maja väntade på torget darrades av nervositet. Hon skulle för första gången träffa Farshid. Hon hade bara sett honom på bild med hans exotiska utseende. Det svarta håret som bara glänste tack vare hans hårgelé och hans vackra mörkbruna ögon som var svårt att slita blicken ifrån.

Farshid cyklade så fort han kunde, ingen skulle hindra honom från att träffa den vackraste kvinnan han någonsin sett! Han glömmer aldrig den första bilden han såg på henne. Det mörkblonda långa vågiga håret och hennes stora isblåa ögon som bara stack ut. Hon hade den mest perfekta kroppen. Farshid visste ända sedan han såg den bilden att det var Maja han vill leva med resten av sitt liv.

Nu plötsligt såg Maja en stilig kille som kommer cyklande mot henne, hon kände igen honom på direkten! Farshid klev av cykeln och gav henne stor kram och puss på kinden. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. De tittade på varandra samtidigt och båda tänkte samma sak. De var kära och ville leva resten av sina liv tillsammans.

Maja bestämmer sig för att presentera Farshid för sina föräldrar. Hon har en förväntansfull och optimistisk syn på det hela.

Dagen efter möter Maja upp Farshid på vägen. Farshids mage pirrar som om det vore massa fjärilar i den. Men han vet att han bara ska vara sig själv så kommer det gå bra. De går med bestämda steg hem till Maja. Det blodröda huset lyser upp tillvaron och in i den välkomnade dörröppningen står Majas föräldrar. Bengt med den reflekterande glasögonen som gjorde att Farshid inte fick ögonkontakt med honom och Monika med stort varmt leende.

- Hej mamma och pappa! Det här är Farshid, sa Maja.

- Hejsan trevligt att råkas, sa Farshid med en utsträckt hand.

Majas föräldrar stirrade på honom med en konstig blick. Det här var helt oväntat för dem. Majas pappa gick fram till Farshid och klappade honom på axeln.

- Hej på dig Farid, välkommen hit, jag heter Bengt.

- Tack, jag heter Farshid, med sh.

- Jaja, så känslig behöver du inte vara, kalla mig Monika. Maja sa aldrig att hon tar med sig en muslim i huset. Jag som hade lagat fläskfilé, sa Monika stolt.

- Mamma du behöver inte oroa dig, Farshid är inte muslim, sa Maja bestämd.

- Jaha, men då så, inga problem i den fronten. Kom så går vi direkt till köket, jag har dukat fram allting så ät så fort ni kan
innan maten kallnar, sa Monika och riktade sin blick direkt till Farshid.

Under hela middagen äter alla i tystnad, alla stirrar rakt ner på sina tallrikar. Tills Bengt bryter tystnaden.

- Förresten Farshid, vart kommer du ifrån? Säger han nyfiket.

- Jag kommer från Iran men jag är född i Sverige.

- Jaha det förklarar att du pratar svenska utan brytning. Det var trevligt att du äter griskött. Är dina föräldrar muslimer? Säger Bengt på förvånad sätt.

- Ja, det är dem. Hela min släkt är det.

- Så de har aldrig ätit griskött? Säger Bengt med en hög nedlåtande röst.

- Pappa det räcker! Vilken dum fråga! Jag ber om ursäkt Farshid.

- Det gör inget gumman, jag förstår att de bara är nyfikna och...

- Vem har gett dig rätten att kalla min dotter för gumman? Säger Bengt irriterat.

- Det är nog bäst att du går Farid, nu har du gjort min make arg, Maja gör slut med honom här och nu så undviker du problem. Säger Monika stelt.

- Hur kan du säga så mamma? Jag älskar honom! Vadå problem? För att han är utländsk eller? Det här trodde jag aldrig om er! Säger Maja högt och besviken.

Dagen efter träffades Maja och Farshid i parken båda var ledsna och besvikna att det inte gick som förväntat.

- Förlåt mig Farshid, jag trodde verkligen inte att mina föräldrar skulle reagera såhär. Jag skulle ha sagt till dem från början vem du var så skulle det här inte ha hänt.

- Det gör inget gumman, det är sånt här som händer. De kanske inte är... ehm... vana, men det här är bara början. Vi ger de lite tid så kommer de gilla mig. Kom över till mig på lördag, jag ska be mamma duka fram hennes dyraste porslin och mormors dyraste glas!

*

Den natten drömmer Maja om den arga Farshids mamma Farnaz som var på väg att kasta ett glas på henne. Hon följer glaset med bestämd blick, sakta men säkert kommer glaset närmare och närmare. Men då ser hon inte glaset längre utan Farshid som börjar sjunga Savage Garden "I knew I loved you". Ljudet blir starkare och starkare. Hon öppnar ögonen och hör att det är hennes mobil som ringer.

- Hej älskling! Hur mår du?

- Inte bra alls, är fortfarande helt tårögd. Middagen gick verkligen åt skogen! De var redan misstänksamma mot mig innan jag ens presenterade mig!

- Det är uppenbart att båda våra föräldrar har fördomar. Mamma försöker få mig att göra slut med dig. Det kan hon glömma!

- Vad ska vi göra? Ingen av våra föräldrar tycker inte om oss...

- Jag vet inte, men förr eller senare måste de bara acceptera våran kärlek...

Bengt dricker sitt kvällskaffe och hör Monika komma in genom dörren. Hon sätter sig mitt emot Bengt med ett glatt humör.

- Bengt, jag har en idé som handlar om vår dotter.

- Jaså? Hoppas att det är något bra, sa Bengt okoncentrerat.

- Jag pratade med min kollega idag och hennes son ska komma på besök snart och han är lika gammal som Maja!

- Jag lyssnar...

Solens strålar går rakt igenom Farshids ögon och kollar med kisande ögon på killen och tjejen. Tjejen ser så bekant ut... men vänta lite, tänker han det där är Maja! Vad gör hon ute på stan med den killen? Han ser Maja gå iväg medan han går stora snabba steg mot den mörkblonda killen och ger honom en knuff.

- Hej, har vi träffats? sa killen med ett stort leende.

- Nej, men nu har vi det. Vad gör du med min tjej? sa Farshid med en bestämd röst.

- Aha, det är du som är den muslimska killen. Vad var det nu.. Farid? Sa han elakt.

- Nej, då har du tagit fel kille. Jag heter Farshid! Och vem är du? sa Farshid argt

-Hoppsan! Maja har visst inte berättat vem jag är. sa killen med nöjd röst.

Farshid blir riktigt rasande, han känner en plötsligt reaktion av sin höger arm, som får en makalös kraft. Hans spända knytnäve ger en enorm blåtira på killens högra blå öga.

Maja stirrar på sin mobil och väntar att den ska sjunga Savage Garden. Varför ringer inte Farshid? Varför har han inte svarat på hennes sms? Varför kan han inte bara låta henne förklara? Nej, hon tänker inte bara sitta hemma och vänta hon ska åka hem till Farshid nu!

- Vad gör du här? sa Farshid överraskad.

- Jag måste prata med dig, du hör ju inte av dig!

- Kom in då.

Han hjälper henne in i sitt vita välstädade rum som Maja alltid får en känsla av ett lyx hotellrum. De sätter sig på sängen med en långvarig tystnad. Tankarna bara flyger runt tills Farshid bryter tystnaden.

-Maja... Är du otrogen mot mig? sa han nervöst och utan att se Maja i ögonen.

- Nej Farshid, det är klart att jag inte är! Det var bara mammas kollegas son, Simon som var på besök, jag skulle bara visa honom runt stan!

- Jaha, dina föräldrar tycker självklart om honom.

- Farshid, jag är helt säker på att mina föräldrar vill para ihop oss, men det lyckas de inte med, men de har dock lyckats få dig att bli svartsjuk, sa Maja övertygande.

- Jag är bara så himla trött på det här Maja! Jag vill inte leva såhär resten av mitt liv... sa han olyckligt.

- Det vill inte jag heller, Farshid! Vad ska vi annars göra? sa Maja och får tårar i ögonen.

- Det finns faktiskt en sak som jag tänker göra! När slutar din pappa? sa Farshid tröstande.

*

Farshids nytvättade marinblåa kostym som får många tjejer att kolla på honom med häpna blickar. Farshid går med glimten i ögat och bred leende på läpparna. Han ska visa Bengt vem han är och därför tar han med sig en flaska rött vin. Han ska väcka Bengts reaktioner och kasta bort alla hans fördomar i en soptunna. Öppna Bengts ögon med ny kunskap han aldrig sett på maken till. Väl framme vid trappan ringer Farshid på ringklockan med bestämt handslag. Bengt kommer och hans steg blir tydligare och tydligare, han öppnar dörren med häpen mun.

- Hejsan Bengt! Det var längesen! Sa Farshid hoppfullt.

Bengt stirrar på Farshid och begriper inte vad den där pojken håller på med. Har han blivit galen? Han släpper in honom så han får se vad han vill.

-Jag har med mig en flaska rött vin, sa Farshid lyckligt och tar fram vinet.

- Om du tror att du försöker imponera på mig med vin, så har du fel. Du måste också dricka, sa Bengt kyligt.

- Självklart ska vi det Bengt! Det är därför jag har med mig den! Hämta två glas så kan vi skåla!

Bengt tar fram två glas och fyller Farshids glas fullt och sitt eget halvfullt. Han vill gärna skåla att Farshid är borta för alltid. Han visar med gest att Farshid ska sitta och känna sig hemma. Farshid dricker upp halva glaset och Bengt blir bara mer chockad.

- Bengt, jag ska fatta mig kort. Jag har stor förståelse för att du ogillar såna som jag. Det klandrar jag inte dig för, började Farshid.

Bengt stirrar på Farshid och säger ingenting.

- Men jag är inte som du tror. Du är orolig för din dotter att hon ska råka illa ut. Jag känner till din syster som gifte sig med en muslim och tvingades flytta till Libanon, mot sin vilja. Men jag kan försäkra dig om att det kommer aldrig inträffa med din dotter. Jag är en respektfull person, jag skulle aldrig tvinga Maja att göra något som hon inte vill. Jag är dessutom försvenskad av mig. Men jag måste ställa dig en fråga: Vill du inte se din dotter lycklig? Maja är kvinnan i mitt liv och jag kommer göra allt för att hon ska må bra.

Farshid dricker det sista vinet ur glaset och gick därifrån. Bengt sitter och funderar, han inser att han inte kan ändra på situationen så han tar på sig sin jacka och springer ikapp Farshid som just klev utanför dörren. Bengt tar ett djupt andetag.

- Vänta Farshid! ropar han.

Farshid vänder sig om och söker ögonkontakt med Bengt. Bengt tar återigen ett andetag djupt från lungorna.

- Farshid... jag ehm.. undrar om du vill spela biljard med mig? Stammar Bengt, sträcker ut sin hand.

Farshid kollar på handen och tar emot dem vänligt och ger Bengt en kram. Farshid lutar sig nära Bengts öra och ger honom en mjuk och varm viskning:

- Förresten, jag avskyr rött vin!









P.S. Denna berättelse är inte baserat på verklighet, utan ren fantasi! D.S.