Setare Lavasani

Jag har undrat länge vad kärlek egentligen är. Är det mellan en kille och en tjej? Eller rättare sagt mellan två människor? Vad är kärlek?

Jag har ingen aning varför jag har hakat upp mig på det här nu, men jag är så nyfiken bara. Eller så är det så att jag kanske har blivit kär?

Jag vill gärna ringa Tessa, min bäste kompis och berätta alltingför henne, men hon skulle bli helt hysterisk och börja snacka hela tiden. Hon skulle knappt låta mig prata till punkt.
Hon vet att jag inte direkt brukar spana på killar.
Men jag gick till telefonen och ringde upp henne och vi bestämde att jag skulle komma över.

Jag gick till hallen, tog på mig jackan och skorna. Då kom mamma.

? Vart ska du? Frågade hon
- Jag ska till Tessa
- Kommer du hem till middagen?
- Javisst

Det var ett härligt sommarväder. Solen sken, fåglarna kvittrade, vitsippor, tussilago och liljekonvaljer blommade överallt. Gräset var grönt och det var underbart.

Det tar ungefär tio minuter att gå till Tessa. Vi båda bor i radhus med två våningar.

Tessas hus är vitt som vaniljglass, jag blir alltid på gott humör så fort jag ser huset för jag älskar vaniljglass.

Tessa mötte mig med ett leende.
- Har du klippt dig? Frågade jag
- Ja, jag gjorde det igår
- Du är lik din mamma i din nya frisyr med det blonda håret. Sa jag

Hon log och hennes gulgröna ögon lyste av glädje.
Vi gick upp till hennes rum och drack saft.

- Ville du något? Frågade hon
- Kan du lova att inte bli hysterisk så fort jag säger något?
- Jag lovar
- Okej, det är så att jag har träffat eller sett en kille och?
- Va? Är det sant? Vad roligt! Sa hon högt
- Ja, men i alla fall?
- Vad heter han? Hur ser han ut?
- Tessa?
- Var? När? Hur? Här?
- Tessa lugna ner dig! Skrek jag

Det blev tyst.

- Det var det här jag var rädd för. Sa jag
- Förlåt, men du brukar aldrig berätta såna här saker för mig? fortsätt där du var
- Jag såg honom igår på busshållplatsen.
- Hur ser han ut?
- Han har brunt hår ganska långt ungefär till slutet av öronen och han har en sned lugg till vänster och han har blåa ögon. Jag hoppas att han inte är utseende fixerad och använder en burk hårgelé varje dag. Det ä det värsta jag vet.
- Har du pratat med honom?
- Nej, jag vågar inte.
- Men Nadia du måste våga, om du vill att det ska hända något så måste du börja prata med honom innan någon annan gör det.
- Ja? du kan låtsas at du har tappat något och sen låtsas krocka med honom till exempel.

Nästa morgon gick jag till busshållplatsen tidigare än vanligt. Jag ville veta när han kommer så att jag kunde planera. Jag tänkte göra det Tessa föreslog.
Det var gråmulet ute och fuktigt, det kunde börja regna när som helst.
Efter tio minuter kom han. Han kollade på mig och gav mig ett leende och ställde sig bredvid mig och jag log tillbaka.
Bussen kom och jag ställde mig bakom honom. Just när han skulle på, gick han åt sidan. Först förstod jag ingenting, men sen såg jag att han ville att jag skulle gå före honom. Jag kände mig så varm och glad. Vad det där något tecken? Eller ville han bara vara artig? Vad ville han egentligen?

I skolan berättade jag allt för Tessa.

- Nadia, är det inte ganska uppenbart? Sa hon
- Vadå?
- Han gillar dig!
- Nej, hur kan han gilla mig? Han känner inte ens mig.
- Men du känner inte honom, ändå gillar du honom.
- Ja, kanske det? men vad är det jag har som gör att han skulle gilla mig?
- Du får helt enkelt prata med honom. Använd mitt förslag.
- Ja, du har nog rätt. Okej jag ska prata med honom imorgon.

På hemvägen efter skolan tänkte jag mycket på vad Tessa hade sagt. Men samtidigt tänkte jag på mamma. Jag kommer ihåg när jag frågade mamma om pappa. Som hon trodde var hennes stora kärlek.

Pappa jobbade den kvällen och mamma och jag satt vid köksbordet och åt middag.

- Hur träffades du och pappa? Frågade jag
- Jag minns det som igår. Han och jag träffades i universitetet. Han var så stilig och snäll och han frågade om jag ville äta lunch med honom.
- Blev ni ihop då?
- Ja, efter den lunchen så sa han att han ville bli tillsammans med mig.
- Oj, jaha? när gifte ni er?
- Vi gifte oss när vi var 25 år, vi hade varit tillsammans i tre år.

Man såg att mamma verkligen var lycklig. Det var som om att hennes dröm blev verklighet.

Men när jag var nio år hände det som absolut inte borde hända.

Jag hade just kommit hem från skolan, och när jag gick in var det alldeles tyst.

- Mamma? Pappa? Ropade jag

Ingen svarade.
Jag gick in i köket och där satt mamma och grät.

- Vad är det mamma? Frågade jag
- Ingenting gumman. Hur var det i skolan?
- Mamma vad har hänt? Var är pappa? Och byt inte ämne nu.
- Jag vet inte hur jag ska säga det här men din pappa har lämnat oss.
- Va? När då?
- Imorse.
- Varför?
- Jag vet inte.

Jag gick fram till mamma och höll om henne och jag började också gråta.
Jag vet fortfarande inte varför pappa lämnade oss. Men jag vet att mamma vet varför, men hon håller det för sig själv.
Sen slog det mig att om jag blir ihop med honom, så kommer han säkert att såra mig och vi kommer säkert att bråka och vi kommer inte att bli ihop för evigt. Jag vill uppleva kärleken.

Mamma var redan hemma när jag kom hem. Hon stod i köket och lagade mat. När hon var klar satt vi vid köksbordet. Det blev en lång tystnad och det kändes lugnt och skönt.

- Mamma? får jag fråga dig en sak? Frågade jag
- Javisst, vad är det du vill veta?
- Varför lämnade pappa oss? Snälla berätta för mig.
- Ja, du förtjänar att veta varför. Det var för att pappa hade träffat en annan.
- Va? Men hur, varför?
- Jag vet inte han sa att han inte älskade mig längre.
- Bara så där? Vart är han?
- Han flyttade till sitt hemland Italien.
- Han bryr sig inte ens hur jag har det, han har inte frågat efter mig varför?
- Jag vet inte. Nu pratar inte vi mer om den saken.

Sen blev det tyst igen. Jag blev så ledsen, jag ville bara gråta. Men jag förstår fortfarande inte. Om man har lovat någon att älska henne/honom tills döden skiljer dem åt, hur kan man då helt plötsligt sluta älska och börja tycka om någon annan?

- Mamma? vad är kärlek egentligen? Frågade jag.
- Det är väl när man tycker om varandra och bryr sig om?

Idag gäller det.
Vid busshållplatsen gömde jag mig bakom ett träd, och när han dök upp gick jag rakt på honom. Jag hade fullt med böcker i famnen. Och enligt Tessas plan ?krockade? vi och jag ?tappade? böckerna.
- Oj! Förlåt mig, gick det bra? Sa han
- Ja, det gick bra. Svarade jag
- Du har visst mycket läxor.
- Ja, det har jag. Ljög jag

Han tog upp böckerna som en gentleman.

- Du har nyligen flyttat hit, eller hur? Frågade jag
- Ja, ungefär för en vecka sen.

Bussen kom och han satte sig bredvid mig. Jag blev nervös.

- Jag heter Joel förresten, vad heter du? Sa han
- Nadia? hur gammal är du?
- Jag är 18 år och du?
- 16 år.

Vi bytte telefonnummer och sen frågade han om jag ville fika med honom efter skolan! Jag bara längtade dit. Jag kunde inte fatta att han frågade mig?

I skolan koncentrerade jag mig inte alls på lektionerna, jag bara tittade ut genom fönstret och tänkte på Joel. Jag såg hans leende framför mig och hans blåa ögon som alltid glittrade, så fort han log. Jag tycker om hans stil också, han ser mer ansvarsfull och mogen ut.

Timmarna gick och äntligen slutade jag. Nu ska jag träffa honom.
Tessa frågade aldrig var det var med mig eller varför jag var så konstig. Men jag tror att hon förstod att jag hade använt hennes idé. Jag var glad över att hon inte frågade, för jag hade ändå ingen lust att berätta just då, men kanske senare om det skulle hända någonting?

Jag skulle träffa honom utanför McDonald?s. Han sa att det var lättast att ses där. Sen skulle vi fika på hans favoritcafé. Joel stod redan och väntade på mig.

- Hej! Har du väntat länge? Sa jag
- Nej, jag kom nyss.

Han gav mig en kram och jag kände mig så varm och glad.

Vi satte oss ner och vi båda beställde varsin kaffe och bulle.
Vi pratade om allt möjligt, om skolan, fritiden till exempel. Det kändes så lätt att prata med honom och hittills hade han inte nämnt något om en flickvän, men jag hoppades att han inte hade det.

- Får jag säga en sak? Frågade han
Jag nickade.
- Jag har eller jaggillar dig sen jag såg dig för första gången. Sa han.

Jag kände mig chockad, det här gick väldigt fort, men samtidigt var jag överlycklig.

Jag besvarade hans känslor och jag tog mod till mig att berätta om mina känslor, om hur osäker jag var och om mina föräldrar och han lyssnade hela tiden utan att avbryta mig.

Nu förstår jag mamma mycket bättre. Det var ungefär så här hon blev tillsammans med pappa. Men jag är helt säker på att Joel är annorlunda. Dessutom kan man egentligen inte vara helt säker, men jag ska bara njuta så länge det går och skulle det inte fungera, så får jag ta itu med det då.

- Vill du följa med mig på picknick på lördag? Frågade han
- Ja, jätte gärna!

Bättre än så här kan det inte bli.

När vi är klara går vi ut och håller varandra i hand. Jag har aldrig känt mig så här förut. Joel pratar och pratar hela tiden, men jag tröttnar aldrig. Jag tycker bara om att kolla på honom. Men en sak har jag lärt att kärleken är underbar!

Slut!


Av: Setare 
den 5 april 2006